Tystnad är det tydligaste svaret.
It is pretty clear.
Lika klart som luften jag andas.
Jag är luft.
Jag finns inte längre för honom. Det är så jäkla svårt att förstå, men det är ju så det är.
Det kanske är dags för mig att släppa på vissa spärrar nu? Jag har hållt igen på känslor och handlingar, men för vad?? För att hoppet fortfarande har funnits att han kanske ska ändra sig, men som sagt, it's pretty clear.
Det kommer inte att hända. Och skulle det hända så är det inte lika självklart för mig att ta honom tillbaka, inte efter allt detta.
Nu måste jag tillbaka till jobbet.
Detta var bara ett lunch-ryck.
Kommentarer
Trackback
