Tisdagstankar....
Jag gillar att planera saker under veckorna, även om det "bara" handlar om att gå ut och fika. Det jobbiga är att jag är så himla trött på kvällarna när jag har börjat jobba tidigt, jag antar att det är så här det känns att ha ett "vanligt jobb". Men jag är hellre trött och umgås än att inte göra annat än att jobba och sen spendera kvällen i soffan SJÄLV.
Jag tänker mycket på hur det skulle kunna ha varit om N fortfarande fanns kvar i bilden. När ska jag sluta med alla dessa "what if's"? Vi skulle ha haft alla helger tillsammans, och de flesta vardagkvällar, eftersom jag inte jobbar senare än till 22. Det är stor skillnad från att jobba nätter och vara ledig var trejde helg. Jag undrar hur det hade varit om vi hade haft chansen. Vi hade ju chansen, men han ville inte ta den. Det smärtar mig fortfarande, varje dag.
Mina vänner säger åt mig att leva livet nu, att jag ska vara singel och inte bry mig så mycket. Bara bry mig om mig själv. Men ska sanningen fram så gillar jag inte att vara singel. Speciellt inte nu, när jag snart fyller 31. Jag trodde jag skulle ha allting "fixat" vid det här laget. Min plan - eller plan kanske jag inte ska säga, men dröm då - är att inom 2-3 år ha blivit mamma och bo i ett hus med världens underbaraste man. Jag har gjort det här livet, jag har varit singel, jag har haft förhållanden, alla har ju tagit slut på ett eller annat sätt, för det mesta är det jag som har kommit på andra tankar, och den här upplevelsen med N är helt klart det jobbigaste jag någonsin har gått igenom. Det var ju han som skulle vara "världens underbaraste man", pappa till mina barn och stå som ägare till ett hus tillsammans med mig.
Hur gör man nu då egentligen? Träffar man någon annan bara för att "glömma"? Självklart inte, men det är nog lätt att det blir så. För det går ju inte att radera en människa ur sitt liv och ur sina tankar.
Idag tänkte jag så här: "jag hoppas att jag aldrig träffar N igen, jag hoppas att jag aldrig mer ser honom". Jag var inte arg eller ledsen när jag tänkte så, jag fick bara en känsla av hur det skulle kännas.
Jag kan känna mig så stark och så bra vissa dagar, och i det stora hela så är det oftast så jag känner nu, men ibland kommer det en våg, och bara dränker mig med känslor som fortfarande finns.
Hur ska jag kunna gå vidare med någon annan då besvikelsen över att att det inte blev som jag ville med N är så stor?
♥
Kommentarer
Trackback
