Jag överlevde!


Det gick ganska bra, bortsett från ett mindre utbrott från min sida, så gick det faktiskt ganska bra.
Hur jag sedan överlevde bilresan hem är en annan sak. Jag hatar när det händer saker med min bil, för jag vet inte vad jag ska göra åt saken! Nu har det börjat rycka i ratten, så pass att jag nästan fick lite panik på motorvägen och var tvungen att köra av och köra en längre väg hem (och på så sätt passera ett ställe och se en viss persons bil (personen som jag inte längre skriver om) stå parkerad, och på så sätt förstå att den här personen är i Sundsvall just nu)....
Invecklat och onödigt vetande, men nu är jag äntligen hemma och ska försöka äta lite lunch innan jobbet.

Åh va trött jag är....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0