Jag kan inte sluta undra...
...hur kan det vara så lätt för dig?
Jag vet inte ens om du läser här längre, om inte så skriver jag rakt ut i det tomma intet.
Det är inte för dig jag skriver min blogg, men det här inlägget är till dig.
Hur kan du inte vilja ha kontakt med mig?
Det är ju JAG, Jessica.
Jag som du skulle leva med.
Hur kan du bara släppa taget?
Jag vill veta hur, så att jag också kan göra allt det där som du gör.
Jag går vidare med mitt liv och jag kan prata om dig och det som har hänt utan att få en klump i halsen,
men det går inte en enda dag då jag inte tänker på dig,
undrar vad du gör, vem du är med,
vad du känner,
undrar om du är lycklig nu?
Är du lycklig nu, utan mig?
Är ditt liv bättre nu?
Har du allt du behöver?
Funderar du aldrig över mig?
Undrar du aldrig om du har gjort rätt val?
Kommentarer
Postat av: sofia
Det är som om du är inne i mitt huvud och skriver ner mina tankar också...Hur kan det vara så lätt för dem, har de inget hjärta, hur kan de bara glömma det man hade och att vi ens existerar? Jag förstår inte.
Trackback
