Orättvist.
Visst, orättvist kanske är fel ord, och det kanske är barnsligt av mig att tycka att det är orättvist. Men jag tycker det. Jag saknar honom så mycket. Det går liksom inte ens att förklara.
Jag saknar mest av allt att bara kunna ringa - när som helst - och prata om vad som helst.
Om min dag idag till exempel. Flera gånger under dagen har jag tänkt att jag vill berätta massa saker för honom...
Men jag "får" liksom inte. Jag vet att det inte är för att "straffa" mig eller så, jag vet att det inte är för att vara elak,
men det gör så ont...
Jag har inte bara förlorat mannen, jag har förlorat vännen.
Kommentarer
Trackback
