Love/hate.
Jag vaknar.
Jag kliver upp.
Slår på datorn.
Kollar mailen.
Läser ett mail.
Ringer ett samtal.
40 minuter av tårar och frustration.
Nu är det verkligen - VERKLIGEN - över (det har det varit tidigare, men ett litet hopp tändes innan helgen, men nu är det släckt.).
Nu ska jag med röda ögon och plufsigt ansikte gå till frisören och stirra på mitt krossade Jag i en spegel i 90 minuter.
Jag hatar det här.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Men fy och usch vad jobbigt!! Jag lider med dig som fan!
Många kramar från Malmö
Trackback
