Bubbel, bubbel...
Oj va myckt kaffe jag har druckit nu, det bubblar i lill-magen! Hihi!
Jag har nyss kollat på One tree hill, och undrar för mig själv, VARFÖR ska saker och ting alltid sluta bra för vissa? Varför kan inte alla människor få ett "happy ending"? Vissa människor, alltså jag. Jag har ett bra liv, men vissa saker kommer jag aldrig riktigt att förstå, och jag kommer aldrig kunna släppa det, eftersom jag inte förstår hur det kunde bli som det blev.
Det är så konstigt hur ett förhållande mellan två personer kan förändras så drastiskt på så kort tid, tänk att en människa som man var övertygad om att man skulle gifta sig med och bilda familj med, inte längre finns i ens liv, det är som att personen i fråga inte finns längre, för inga livstecken finns. Jag försöker inte måla upp en bild av att jag är perfekt, att jag är den bästa flickvännen eller att leva utan mig är idiotiskt, det är inte det jag försöker förmedla, men jag förstår inte hur två människor som stod varandra så nära, nu är så långt i från varandra som det bara går. Jag förstår inte hur man bara kan släppa taget, ignorera små försök till kontakt, och bara gå vidare med sitt liv utan att titta tillbaka.
Det jag förstår är detta, det är helt naturligt att inte ha kontakt med någon som man inte är tillsammans med längre, men för mig var han "the one", och jag trodde verkligen att jag var detsamma för honom... Och jag trodde aldrig att det skulle bli så här. Aldrig.
Idag är första gången på jättelänge som jag gråter en skvätt. Jag vet inte varför, jag vet inte om det är för att jag fortfarande saknar eller om det är för att jag fortfarande är förvirrad och krossad och arg. Det är nog lite av allt.
Det här med att avsluta ett kapitel är svårare än vad jag trodde. Det är svårt att avsluta något när man inte förstår.
Nu ska jag torka mina tårar, skölja ansiktet med kallvatten, klä på mig och åka till Sidsjön med Tindra. Frisk luft och promenad är bra har jag hört.
Kommentarer
Trackback
