Jessan funderar...
Efter en "så där" dag är jag nu hemma i mysbyxor. Mamma bjöd på en ordentlig pastalunch idag vid 12, och den har jag klarat mig på hela dagen, jag fikade endast en kaffe och en kaka i Birsta med Jessica.
Birsta ja. Planen var att shoppa nåt att ha på mig imorgon. Visst, man behöver inte ha något nytt varje gång man går ut, men det är ju så mycket roligare!! Jag hittade ingenting, bara underkläder till halva priset och ett diadem på H&M. Jag gillar INTE modet just nu. Både jag och Jessica hade samma uppfattning, vi hittade inte ens nåt vardagssnyggt - allt är så himla stort och "tält-aktigt". Detta är ju ett perfekt mode om man är typ GRAVID. Jag tycker att det bara finns snygga "partykläder" till jul och nyår typ - vad är dealen med det?
Visst finns det snygga kläder, men håll med om att det är lite tråkigt mode nu i alla fall?!?
När jag kom hem var jag taggad som fan att göra dom där himla cupcakesen som jag tjatat om, men det är bara att inse - jag kommer aldrig att bli någon Leila. Jag håller mig till kladdkaka. Jag menar, hur får man ens i smeten i en sån där spritspåse utan att hälften hamnar utanför??
Jaja, nog om detta, nu till något mer allvarligt. Det beror på vad man menar med allvarligt i och för sig. Jag tror att jag håller på att komma in i en liten 30-årskris. Jag vet inte riktigt vad jag baserar det på egentligen, men den senaste tiden har jag tänkt mycket på mitt liv och vart jag "befinner mig" liksom, och jag kan lugnt säga att jag inte är där jag trodde att jag skulle vara vid 30. När jag var yngre hade jag en plan - och mycket handlade om familj och sånt. Jag skulle ha mitt första barn nån gång mellan att jag var 24-27, jag skulle gifta mig vid 25, och vid 30 skulle barn nummer 2 vara på väg och jag och min man skulle vara ägare till ett hus, en bil och en Golden retriver. Det blir visst aldrig riktigt som man tänkt sig. Och egentligen är ju det en bra sak, för tänk va tråkigt det skulle vara om alltblev som man ville? Motgångar och avfarter på livets resa är nog bara nyttiga.
Jobbmässigt vet jag inte, men planen var inte att jag skulle jobba skift som receptionist i alla fall. Jag har aldrig varit intresserad av att plugga, men nu undrar jag om det kanske var fel att inte ta tag i det när jag var yngre. Visst, det är inte för sent, men det tar ju emot lite när man jobbar heltid och dra på sig massa studieskulder och sånt. Sen vet jag ju ändå inte vad jag skulle vilja plugga, så det spelar ingen roll egentligen. Jag skulle aldrig plugga bara för pluggandets skull.
Sen har vi ju det här med "viktnojan" och bristen på träningsmotivation. Jag är ingen 20-årig "kan-äta-vad-jag-vill-och-supa-varje-helg-och-ändå-se-FAB-ut-för-jag-tränar-5-dagar-i-veckan"-tjej längre. Lika bra att inse. Det man stoppar i sig påverkar ens yttre - och inre - mer än vad man tror. Man blir verkligen vad man äter, och i såna fall är jag en chipspåse. Estrella, sourcream and onion. Alla har ett val, JAG har ett val, så varför VÄLJER jag detta? Jag vet inte. Jag kan verkligen inte svara på det.
Shit va djup jag blev nu. Klockan är åtta, det är fredagkväll och här sitter jag och har deeptalk med mig själv på min blogg. Vad hände?
Dags att hälla upp lite cola light nu va?
Kommentarer
Postat av: Jenny
Ja vad skoj då kanske vi ses ute då=)
Postat av: Lina
För några år sedan hittade jag en gammal Mina vänner-bok... när jag var tio år hade jag svarat på frågan "Vad gör du om tio år?" med "-Jag är gift och har barn"...haha, jag trodde visst man var vuxen vid 20 års ålder. Det var jag inte...
Trackback
