Söndagkväll
Hej hej, hallå dagboken!
Jag sitter och skriver på jobbet igen, jobbar sista natten nu! Det kommer att bli en lååång natt, men Jessica som sitter bredvid mig ikväll säger att vi ska "reflektera" över helgen som har gått här på jobbet. Haha!
Det kommer att bli en lång kväll/natt, för direkt efter jobbet kommer Niclas och hämtar mig och så åker vi direkt till Umeå. Yes, vi snackar alltså halv fyra på morgonen. Men det blir nog inga problem, jag ser ju fram emot att åka. det var länge sedan jag var i Umeå nu. Plus att jag kommer att ha en massa mys-tid med Tindra som också följer med. Ett projekt de kommande dagarna är att jag MÅSTE ta mig tid att fixa till Tindras päls, hon är full av tovor, lill-stackarn. I'm a bad dog-owner. :-(
På tal om Tindra, jag vet inte om jag har skrivit om det här förut, men jag har vid flera gånger dröm mardrömmar om mitt lill-hjärta. Drömmarna har sett ut så här ungefär: jag och Tindra på promenad på sidan av en väldigt traffikerad väg. Tindra sliter sig och springer ut mitt i vägen och innan jag hinner veta om hon klarar sig eller blir påkörd så vaknar jag så klart. Det är riktigt otäcka drömmar som har återkommit flera gånger.
Idag höll det på att bli verklighet. Jag, Niclas och Tindra skulle på "småhundsträff" idag. Det är ett gäng som träffas varje söndag och det är riktigt kul att gå dit, idag var det 8 små hundar som sprang omkring och hade kul. Men det började inge vidare för våran del. Så fort vi kom dit så släppte jag Tindra lös från kopplet -BIG mistake. Hon blev lite överväldigad av all uppmärksamhet av alla hundar som kom emot henne, så hon springer upp för backen som vi nyss har kommit ner för, och sen vidare ut genom staketet. Efter sig har hon 2-3 andra hundar. Nu står Tindra alltså själv, UTANFÖR staketet, PÅ TROTTOAREN vid STORGATAN!!!!! Och jag står typ 20 meter ifrån henne, helt maktlös och skriker i panik: "NEJ TINDRA! STANNA!!!!!!! TIIIIIIINDRAAAA, GOOOOODIS!!!!!" Hon lyssnar till "godis" och till slut kom hon ner till mig och Niclas. Det kändes som en evighet, och alla möjliga saker utspelades i mitt huvud. Jag såg hennes lilla liv passera revy (visst säger man så??). Jag var otroligt uppskakad av hela händelsen och har tänkt på den hela dagen. Hade det hänt nåt så hade det ju varit mitt fel, eftersom jag släppte henne på en gång och inte låta alla hundar hälsa på varandra först. Och HADE det hänt nåt så hade jag ALDRIG kunnat förlåta mig själv.
Men nu hände ju ingenting, tack och lov, men jag är ju "the queen of att älta saker i all evighet" så jag kommer nog att ha detta i skallen ett tag framöver.
Jaja.
Jobbet går lungt, det är ganska mycket spring fram och tllbaka, men det är bra, då får jag röra på mig lite.
Jag ser så himla mycket fram emot veckan som kommer nu, inte bara för att jag äntligen kommer att få vara med Niclas, utan även för att jag vet att jag alltid mår så bra när jag är i Umeå. Magen speciellt. Niclas är väl ingen "Nyttighets-minister", men jag äter mycket bättre när jag är uppe hos honom, för han har inget "dåligt" i köksskåpen som jag har som kan få min mage ur balans. Sen sover jag bättre och är mer avslappnad än vad jag är hemma. Det finns inga stressmoment. Jag längtar....
Nu ska jag ägna lite tid till att renskriva ett protokoll från ett möte vi hade tidigare i veckan, och sen ska jag bara vänta.
Time goes by so slowly...
Jag sitter och skriver på jobbet igen, jobbar sista natten nu! Det kommer att bli en lååång natt, men Jessica som sitter bredvid mig ikväll säger att vi ska "reflektera" över helgen som har gått här på jobbet. Haha!
Det kommer att bli en lång kväll/natt, för direkt efter jobbet kommer Niclas och hämtar mig och så åker vi direkt till Umeå. Yes, vi snackar alltså halv fyra på morgonen. Men det blir nog inga problem, jag ser ju fram emot att åka. det var länge sedan jag var i Umeå nu. Plus att jag kommer att ha en massa mys-tid med Tindra som också följer med. Ett projekt de kommande dagarna är att jag MÅSTE ta mig tid att fixa till Tindras päls, hon är full av tovor, lill-stackarn. I'm a bad dog-owner. :-(
På tal om Tindra, jag vet inte om jag har skrivit om det här förut, men jag har vid flera gånger dröm mardrömmar om mitt lill-hjärta. Drömmarna har sett ut så här ungefär: jag och Tindra på promenad på sidan av en väldigt traffikerad väg. Tindra sliter sig och springer ut mitt i vägen och innan jag hinner veta om hon klarar sig eller blir påkörd så vaknar jag så klart. Det är riktigt otäcka drömmar som har återkommit flera gånger.
Idag höll det på att bli verklighet. Jag, Niclas och Tindra skulle på "småhundsträff" idag. Det är ett gäng som träffas varje söndag och det är riktigt kul att gå dit, idag var det 8 små hundar som sprang omkring och hade kul. Men det började inge vidare för våran del. Så fort vi kom dit så släppte jag Tindra lös från kopplet -BIG mistake. Hon blev lite överväldigad av all uppmärksamhet av alla hundar som kom emot henne, så hon springer upp för backen som vi nyss har kommit ner för, och sen vidare ut genom staketet. Efter sig har hon 2-3 andra hundar. Nu står Tindra alltså själv, UTANFÖR staketet, PÅ TROTTOAREN vid STORGATAN!!!!! Och jag står typ 20 meter ifrån henne, helt maktlös och skriker i panik: "NEJ TINDRA! STANNA!!!!!!! TIIIIIIINDRAAAA, GOOOOODIS!!!!!" Hon lyssnar till "godis" och till slut kom hon ner till mig och Niclas. Det kändes som en evighet, och alla möjliga saker utspelades i mitt huvud. Jag såg hennes lilla liv passera revy (visst säger man så??). Jag var otroligt uppskakad av hela händelsen och har tänkt på den hela dagen. Hade det hänt nåt så hade det ju varit mitt fel, eftersom jag släppte henne på en gång och inte låta alla hundar hälsa på varandra först. Och HADE det hänt nåt så hade jag ALDRIG kunnat förlåta mig själv.
Men nu hände ju ingenting, tack och lov, men jag är ju "the queen of att älta saker i all evighet" så jag kommer nog att ha detta i skallen ett tag framöver.
Jaja.
Jobbet går lungt, det är ganska mycket spring fram och tllbaka, men det är bra, då får jag röra på mig lite.
Jag ser så himla mycket fram emot veckan som kommer nu, inte bara för att jag äntligen kommer att få vara med Niclas, utan även för att jag vet att jag alltid mår så bra när jag är i Umeå. Magen speciellt. Niclas är väl ingen "Nyttighets-minister", men jag äter mycket bättre när jag är uppe hos honom, för han har inget "dåligt" i köksskåpen som jag har som kan få min mage ur balans. Sen sover jag bättre och är mer avslappnad än vad jag är hemma. Det finns inga stressmoment. Jag längtar....
Nu ska jag ägna lite tid till att renskriva ett protokoll från ett möte vi hade tidigare i veckan, och sen ska jag bara vänta.
Time goes by so slowly...
Kommentarer
Postat av: Linda
Ha en skön Umeåtripp! =)
Trackback
