Livet runt 30..
Idag satt jag och mindes min 25-årsfest. Jag hade hur kul som helst och det känns som igår. Jag börjar känna mig sjukt stressad över att jag fyller 30 om två veckor, och på frågan "Varför???" så svarar jag "Jag VET inte!!!".
För jag vet inte!!! Jag vet inte varför jag tycker att det känns jobbigt, men det gör det. Jag tror att jag har skrivit det innan, att jag känner att jag inte riktigt är där jag trodde att jag skulle vara i livet nu, och jag önskar så mycket att jag kunde säga "och va fan gör väl det??", typ att det inte gör nåt, men jag stör mig på det faktum att jag fyller 30 och inte riktigt är till freds med vissa saker.
När man var yngre så var ju 30 GAMMALT! Jättegammalt ju! Jag känner mig inte jättegammal, och tur är väl det! Det var som jag sa till en kille på jobbet "Jag fyller 30 och går för fan i mysbyxor till jobbet", och på det svarade han "Det gör jag med, och jag är 45!"! Så jäkla skönt!!!!
Åh, jag fattar inte varför jag nojjar om detta, det är ju SÅ onödigt, jag kan ju inte göra något åt det!!!
Sen är det ju det där med 30-årsfest. SOM jag har velat fram och tillbaka. Jag skulle vilja ha kalas som när man var mindre och mamma ordnade allting, bakade tårta och fixade godispåsar och sånt. Gud så enkelt!
Idag fattade jag dock ett beslut, och det blir en liten fest, inget speciellt, bara en vanlig fest med chips och bål. Det är ju JAG. Jag är inte så fin i kanten, så chips och bål passar mig utmärkt!
och servera detta:
Haha, det KAN inte bli för mycket, inte för min del i alla fall. Fyller jag 3 eller 30?
God natt!
Dekorera mera...kitty e ju sååå söt..de skulle jag döpa min katt till om jag hade nån :)
Man blir inte ädre än man gör sig förresten..känn lugnet..
Jag förstår preciiis vad du menar, det är samma här, ibland. Man trodde livet skulle se lite annorlunda ut vid 30. Det är det där med att se det man har och uppskatta det, men en del dagar är ju det lite svårt.. Att göra nånting jätteskoj av "Dagen" är nog det absolut bästa! Ha en bra dag!
Och jag ska fylla 25 och känner lite små ångest inför det.. Men jag håller med, allt var så mycket lättare för. Saknar alla dessa gamla barnkalas man hade, det var bullar, kakor, chips, godis o hela kittet. Sockerdebatten fanns väl inte ens på den tiden vad jag har minne av, haha. Och tänk såhär: när du blir 40 eller 50 en dag, då kommer du minnas tillbaka din 30-årsdag som att du var jätteung och det var minsann inga bekymmer på den tiden. Hehe, allting är ju relativt! :)
