Update
Detta är en tråkig blogg, jag är tråkig idag, livet är tråkigt ibland - om ni inte redan visste det alltså.
Jag åkte till pappa idag, till sjukhuset. Jag satt i bilen på parkeringen i en kvart med världens ångest och vågade nästan inte gå in, jag visste inte vad som väntade. Men när jag satt där så fick jag ett sms av syrran som skrev "Ulla har fått lite mer info nu (positiv info), vi hörs snart!" och då tog jag mig i kragen och gick in. Pappa såg så liten och grå ut. Han ÄR liten och grå, men han såg ännu mindre och om möjligt ännu gråare ut nu. Han började gråta när jag kom, och då började jag så klart också att fälla några tårar. Men det visade sig att det inte var så farligt som vi hade trott i början. Han hade ingen propp i själva hjärnan, utan små proppar i blodkärlen som leder till hjärnan, vilket inte alls är lika allvarligt som en hjärnpropp. Puh!
Jag kände mig lättad när jag efter en timme åkte därifrån. Vi hade pratat om allt möjligt, och jag höll hans hand hela tiden. Pappa är pappa. Hur mycket han än driver mig till vansinne så är han min pappa, och jag vill inte se honom så där liten och grå.
Punkt.
