Är det inte typiskt?
Ända sen jag träffade N så har jag varit stolt över mig själv. Stolt över hur jag "hanterar situationen" typ. I tidigare förhållanden så har jag ofta fokuserat så himla mycket på sånt som har varit dåligt och lagt ner väldigt mycket tid att överanalysera saker, i stället för att faktiskt ta till vara på allt som varit bra. Tids nog blir då förhållandet så pass infekterat av min dåliga energi, att det tar slut.
Nu har jag gått in i detta med N med inställningen att jag inte ska vara så jäkla negativ och det har funkat. Kanske också för att det inte finns så himla mycket att vara negativ över. Det finns ju en grej - en STOR grej - och det är ju avståndet, men även det har jag lyckats vända till något positivt. I stället för att sitta och sura över att vi inte kan träffas varje dag så ser jag i stället fram emot de dagar/tillfällen vi faktiskt får, och ska sanningen fram så VILL jag ju inte ens träffas varje dag, jag behöver ju mitt "space".
Men nu har jag börjat känna lite, hmm, annorlunda. Kanske för att dom två sista gångerna vi har sett har varit ganska extrema rent tidsmässigt. Eller inte kanske, det är så. Jag känner att det är lite saker som jag vill prata med honom om, lite deeptalk typ, men vill inte riskera att det blir en "grej" av det hela, vill inte riskera att förstöra en fin stund. Inte för att jag tror att jag kommer att förstöra nåt, men det kanske bli konstig stämning eller nåt och det vill jag inte eftersom vi har så få stunder tillsammans, då vill jag ju njuta av den tiden i stället. Men ju mer jag tänker på det desto mer vill jag prata om det, och det byggs på liksom. En dag kommer det att rinna över inom mig och det är ju inte så trevligt. Men jag känner lite så här: det är inte livsnödvändigt att prata om det jag har inom mig JUST NU. Det kan vänta. Det är inte akut. Det vore så TYPISKT mig att göra det större än vad det är, lite ungefär som jag gör nu. Ni får ursäkta, men jag har legat en hel natt och tänkt på "detta" så jag måste nojja av mig liiite. Blablablaa...jag blir så trött på mig själv ibland. Nu ska jag sluta med dom här dumheterna och fortsätta med det jag var så stolt över - alltså tänka positivt.
Nu ska jag ta tag i dagen och borsta tänderna,tvätta ansiktet och fixa till mig. Jobb på tvätten hägrar, och sen ska jag åka till Birsta en snabbis.
See ya!
Kommentarer
Trackback
