1:a oktober 2007
Jag ger upp. Jag ger upp och tar det som det kommer. Jag ser ingen mening med att jag sitter och planerar att jag ska gå och träna si och så många gånger i veckan när det ändå inte blir av. Idag vaknade jag 11:20. Pump-passet som jag så duktigt planderade att gå på började 11:30 - you do the math. Jag kan inte låta bli att vara sjukt besviken på mig själv, och jag fattar inte hur jag hela tiden kan komma upp med "väsentliga ursäkter". Dagens ursäkt var: jag jobbade natt igår, och hade utbildning på "golvet", vilket innebar ett helt annat typ av arbetspass eftersom jag var tvungen att stå och gå - i klackskor might I add - en hel kväll, vilket resulterade i att jag var hur trött som helst i både huvud och kropp när jag kom hem ca 03:30 i morse och därmed tillät mig själv att sova tills jag vaknade utan att bli väckt av en väckarklocka.
Ja så är det. Totalt värdelöst. Jag behöver nån som peppar mig, nån som bokstavligt talat drar mig till gymmet. Niclas skulle lätt kunna göra det, men han bor ju som bekant i Umeå.
Idag, den första oktober så ska jag göra detta:
* jobba på tvätten
* hitta en liten lämplig present till syrran som fyller år på onsdag
* gå ut med Tindra i skitvädret
* jobba på jobbet i natt
* sluta nojja och ha ont i magen
Nu måste jag sätta lite fart, kanske skriver mer sen. CIAO!
Kommentarer
Trackback
