Jessans blogg

Kan nån säga mig hur jag ska göra? Jag tror inte jag klarar mycket mer nu. Det går upp och ner hela tiden och denna emotionella bergochdalbana börjar sätta sina spår. Jag vill inte känna så här längre. Eller, jag vill inte känna så här för honom längre. Det gör alldeles för ont. Det enda jag vill är att vara med honom, men han vill ju bara vara med mig ibland. Jag är värd bättre, jag vet det. Jag får ångest när jag går på stan, rädd att se honom, rädd att se honom med nån annan, rädd för hur min reaktion skulle bli.

Det hände alldeles nyss. Det var nog iofs bara en kompis, en väldigt snygg sådan. Jag har också snygga kompisar, men det hör inte hit. Till saken hör att jag för 2 timmar sedan smsade och frågade om han jobbade, vilket han inte har svarat på, men jag såg honom utanför hans jobb. Jag antar ju givetvis att han leker "dissa-jessan"-leken nu. Jag fick så ont i magen när jag såg honom, det bara vred sig. För att inte tala om klumpen i halsen som jag tvingades svälja ner hela vägen hem. Jag vill bli av med det här nu. Jag vill inte känna så här längre. Jag vill verkligen inte det.

Så hur gör man? Tar man bort alla nummer och andra möjliga kontaktmöjligheter? Nä, det funkar inte, jag har redan provat. Låter man bli att svara när han väl ringer eller smsar? Nä, för då känns det som jag förnekar mig själv efter som jag vill träffa honom, även fast jag vet att det gör ont i hjärtat efteråt. Jag vet att det låter dumt, men om ni nån gång har känt som jag så vet ni hur det fungerar. Man tar det lilla man kan få.  
Raggar man upp nån annan för att få nån slags bekräftelse? Det kan ju funka nån gång kanske, har inte provat det än, men det känns inte så aktuellt. Jag har varit i den här situationen en gång förut, för ganska precis 10 år sedan, efter studenten. Vi hade varit tillsammans, men när han gjorde slut så kunde han ändå inte riktigt släppa mig och vi hade nåt slags kk-förhållande som var otroligt dåligt för mig. Jag var ju fortfarande kär, jag ville ju fortfarande vara hans tjej, så även där tog jag det lilla jag kunde få och sög åt mig av allt, även fast jag visste att det var dåligt för mig. Hur slutade det då? Jo, även det "förhållandet" tog slut, han flyttade härifrån, vi fick lite distans, och sen flyttade han tillbaka igen, vi blev tillsammans, allt slutatde så klart i katastrof och jag flyttade till New York.
Ska jag behöva fly landet för att bli av med detta?? Haha, det låter ju lite väl dramatiskt, men jag skulle verkligen behöva lite miljöombyte känner jag.

Shit, nu har jag varit så där överdrivet öppen igen. Kanske berättat för mycket. Men det känns lite bättre nu. För stunden i alla fall.

Usch, nu måste jag gå ut med Tindra, sen göra mig i ordning för jobbet snart, jag börjar en konstig tid idag, men jag slutar ju lite tidigare då iofs. Det ska bli kul med ny uniform idag!

Ciao!