Aha!
Idag och igår har jag haft ett litet Sex and the city-maraton. Fråga mig inte vilken gång i ordningen det var, jag älskar den serien och kan se alla avsnitt om och om igen. Det sista jag såg idag innan jag gick ner till tvättstugan var när Big ska åka till Paris och Carrie är irriterad över att han inte ens har räknat med henne i hans planer. Sista scenen är typ när han ligger i sängen, morgonen efter deras sista natt tillsammans och hon sitter i en stol vid fönstret och funderar och så säger hon detta (eller hennes tankar säger detta) :
"Älskade jag verkligen Big?
Eller var jag beroende av smärtan?
Den utsökta smärtan av att vilja ha någon som är ouppnåelig?"
Det fick mig att fundera. Är jag verkligen kär i honom egentligen? Eller är jag kär i känslan av honom, känslan han ger mig när vi är tillsammans?
Hmm.....
Eller var jag beroende av smärtan?
Den utsökta smärtan av att vilja ha någon som är ouppnåelig?"
Det fick mig att fundera. Är jag verkligen kär i honom egentligen? Eller är jag kär i känslan av honom, känslan han ger mig när vi är tillsammans?
Hmm.....
Kommentarer
Trackback
