Jessan krashade......INTE!

I morse på väg till jobbet såg jag Micke - "Han" - stå utanför sitt jobb med en tjej. En blond tjej, väldigt olik mig till utseendet, men söt.  Han stod med ryggen mot mitt håll hela tiden så han såg mig aldrig passera, och jag är glad för det. Jag hade inte velat mött hans blick. Tjejen kan ju ha varit vem som helst, hon behöver ju nödvändigtvis inte vara hans TJEJ, men hon stod på samma sätt som jag så många gånger stått, lutad mot väggen med huvudet lite på sned, tittandes på honom med drömmande ögon... Eller så såg det bara ut så, jag vet inte.
Hur som helst, jag passerade och jag överlevde.

Jobbet var ok, förutom att min rygg värker, alla säger att det säkert är njurarna, eftersom jag väntade så länge med att gå till VC med min urinvägsinfektion. Det går nog över snart.  Jag och Miia hade många trevliga samtal - som vanligt. I like you! :-)

Strax innan jag skulle stänga ner, fick jag ett sms av N i Usa! Mycket trevligt! Vi smsade fram och tillbaka några gånger. Trevligt trevligt! :-)

Mamma hade Tindra idag, och jag bestämde mig för att ta en promenad upp till Sidsjön för att hämta henne. Lill-fisen hade busat med en annan hund i skogen idag och hade flera lila blåbärsfläckar på sin vita päls.

På vägen hem så hände det igen.
Det har gått nästan en månad, och så ser jag honom två gånger på en dag.
Vi går på samma sida av vägen, gåendes mot varandra.
Det går inte att undvika, vi måste mötas.
Jag tänkte för mig själv: "Var som vanligt, låt honom inte se att du helst av allt vill sjunka genom jorden och dö nu. Le och låtsas som att allt är ok, och för Guds skull, svälj den där jäkla klumpen du har i halsen!!!"
Han ler och kommer emot mig: Tindra känner igen honom på en gång och blir jätteglad. Han ger mig en kram och vi småpratar lite om hans kommande flytt, att han sett ett golv på Ikea som han vill ha. Mitt i allt säger han att det är kul att se mig igen. Jag säger att det är kul att se honom också. Det var kul att se att han verkade mer nervös än vad jag var. Eller kul är väl kanske fel ord. Jag kände mig lättad.

När vi hade sagt hej då kom klumpen igen. Jag kämpade och kämpade, och till slut var den borta. Jag trodde jag skulle krasha men det gjorde jag inte. I stället har jag dansat runt här hemma för mig själv till Akon's "Sorry, blame it on me" och Timbalands "The way I are". Grymma låtar båda två! Nu är det snart dags för sängen, ska ju upp och jobba dagpass imorgon med....

Sweet dreams! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0