Tindra och jag.
Igårkväll grät jag en stund innan jag somnade, men inte av den anledning som är den uppenbara, utan denna gång av lycka blandat med sorg eller vad jag ska kalla det. Jag läste ut boken "Marley och jag", och jag grät som ett litet barn på slutet, och när jag lade ifrån mig boken så drog jag Tindra tätt intill mig och snyftade lite i hennes nacke. Om hon bara visste hur mycket lycka och kärlek hon ger bara med hennes närvaro. Denna underbara vita varelse har stulit mitt hjärta!! Den typ av hjärtesorg jag kommer att känna den dagen Tindra inte längre finns kommer att göra mig bedövad. Jag tror inte att den kommer att kunna beskrivas med den hjärtesorg jag känner nu. Usch och fy, jag får en klump i halsen av bara tanken...
Tindra och jag på en underbar plats i somras...
Kommentarer
Trackback
