En vecka kvar.
Jag har knappt börjat min dag, men ändå önskar jag att den var över.
Sitter här med en kopp kaffe och en ost/skink-omelett (laddar med 3 ägg idag i stället för 2), och ska inom kort gå ner till Helex och köra ett pumppass med Lotti. Sen ska jag hem och diska undan lite, duscha, äta, och sen kommer det som känns jobbigt med den här dagen. Utan att ta saker och ting för givet så kan jag ändå garantera att det kommer att bli ett mindre krig, och att resten av dagen kommer att vara otroligt tung. Jag har ingen plan om hur jag ska säga eller göra, jag önskar att jag slapp vara själv, men nu är situationen som den är, och jag måste göra det bästa av den.
Jag önskar att jag kunde skriva av mig mer just nu, men det känns lite för privat, men kanske ikväll, eller direkt efter, så kanske jag skriver nåt i ren frustration. Allt handlar så klart om pappa.
Nu måste jag tagga till lite, ska ju träna snart! Dock finns det inget bättre sätt att skingra tankarna på än att träna! Så är det för mig i alla fall.
Skriver mer sen.
Kommentarer
Trackback
