Dagen efter.
Ibland förstår jag inte hur jag är funtad. Men jag antar att jag bara är mänsklig och i behov av närhet och kärlek som vilken annan människa som helst. Men att medvetet göra något som jag vet kommer att göra mig illa är ju dumt, dumt, dumt. Men jag tycker om honom så mycket. Han tycker om mig också det vet jag. Vi är bara på olika ställen i livet och har olika behov. När vi är tillsammans är det underbart. Han ser på mig med sina underbara ögon och jag vet att han har känslor för mig. Vad jag inte vet är hur jag ska ta mig ur detta, för jag behöver nästan det. Det är ju dumt att utsätta sig för något, hoppas och längta efter att han kanske ska "ändra" sin inställning. Det bästa vore om han bara försvann så att jag inte har möjligheten att träffa honom, och att ens inte kunna springa på honom på stan eller så, eller att jag träffar Mr Right och slutar tänka på honom.
När Tim flyttade trodde jag att världen skulle gå under, men det var annorlunda. Jag visste att jag inte var speciellt speciell för honom, men vi hade ändå haft kul ihop, och veckan innan han skulle fyltta var jag ett vrak, för jag visste att jag förmodligen aldrig mer skulle få se honom, eftersom han inte ens kommer från Sverige. Men det gick bättre än jag trodde. Nu tänker jag knappt på honom. Det skulle varit mkt värre om han var kvar i stan, så då skulle ju möljigheten - eller risken - att träffa honom, fortfarande finnas. Nu är han borta och jag är inte ledsen längre.
Jag vet inte hur jag ska mig ut ur något som jag inte ens vill ta mig ut ur. Jag vill ju vara med honom. Hur gör man? Hur går man till väga?
Just nu saknar jag Tindra så att det gör ont. Jag ska sluta lite tidigare från jobbet idag så att jag kan hämta henne lite tidigare, sen är det bara hon och jag. Vi ska gå på en lång promenad, jag har köpt godis till henne och vi ska busa och leka! Hon är min lilla skatt... Jag älskar henne sååå!!
