Glader!
Ibland förvånar jag mig själv. Jag trodde till exempel inte att jag nånsin skulle sätta min fot på kem-tvätten igen, men där var jag idag, 2 timmar och tog emot kläder och var trevlig (det är mest det mitt jobb går ut på, att vara trevlig, för chefen har kommit på att det inte riktigt är hans grej).
Ett annat exempel är att jag aldrig trodde jag skulle säga att jag ser fram emot att gå till jobbet idag, men det gör jag! Det ska bli kul att träffa alla igen, jag vet att jag jobbar med bland andra Chrille och Miia, och då kan det inte gå fel!
Vad är det som har hänt? Var har hänt med tjejen som fick ångest och som tyckte att livet sög, bara för ett par veckor sedan? Inte för att jag saknar henne direkt, men ändå! Jag tror jag vet vad det är. Det är att mitt liv är exakt som det alltid har varit MINUS killen som gjorde det miserabelt. Det är nästan så att jag skulle vilja tacka honom på nåt sätt, "tack för att du lekte med mitt hjärta, slet ut det och trampade på det, för nu mår jag mycket bättre!". Tänk att det ska behövas en så jobbig grej för att man ska kunna släppa någon. Men jag är glad över det nu, för hade han inte sagt nåt, så hade jag förmodligen fortfarande träffat honom och fortfarande mått dåligt.
Så Micke, om du läser detta - vilket jag inte tror att du gör- Tack!
Sen kan ju en bidragande orsak till detta även vara N. Han kommer eventuellt till Sundsvall det 22/8 och föreslog "vitt vin och en bra film". Allt detta under förutsättning att det inte blir någon form av "sawmill-emergency" i Umeå. Men varför skulle det bli det?? :-)
Keep smiling people, I will!
Kommentarer
Trackback
